Jul brev..ny års bre....ähh Brev !

God fortsättning på 2014

Detta år har gått så fort….säger man jämt. Men jag vet ärligt inte vart denna tid tagit vägen. Känns som jag snabbspolat allt, på gott och ont. En del saker kunde vi helt hoppat över tycker jag.

Förra året avslutades med Mamma och Anders här på nyårsfirande. De tog tåget upp och vi firade i all stillhet. Jag tog det lite lugnt efter allt pluggande men jobbade några pass då och då på Äldreboendet Solberga.

I början på februari det var då jag startade något som skulle bli det roligaste jag gjort, i arbetsväg. Jag lämnade in mitt cv på sjukhuset, tänkte jobba extra på gyn/kvinnokliniken som jag gick praktik på hösten. På vägen upp kastade jag in ett cv på förlossningen också i alla fall. Det visade sig att chefen där på förlossningen genast ville ha mig. Så sen dess jobbar jag extra där, i början ganska mycket och sen hela sommaren.

Åhh vilket jobb!! Inte alla som får möta livets första ögonblick varje dag på jobbet. Mycket att lära och med stor ödmjukhet får man se allvaret i jobbet som både kan vara akut och inte alltid gå så bra. Men mest är det stunder av välsigne. Visserligen så arbetar jag bara på timme, det är lång och mödosamväg att i nutid få fast anställning överhuvudtaget..men jag ska inte ge upp. Snart har det gått ett år!

För att hämta andan så lämnade jag landet i september för ett par dagar, Åland ja javisst men det är utomlands. Lånade ännu en gång stugan på Hällö och bara var, målade, yogade och såg på solnedgångar och uppgångar. Efter ett par dagar kom de tre käraste till mig, Pelle, Syster Ida och Henrik. Vi firade min födelsedag lite med go mat och bastu i Åländska skärgården. Hade tänkt att vi skulle åka hela syskonskaran men alla kom inte ifrån men det gör vi väl nästa år ELLER HUR?

Hösten är som i en dimma…ja jag jobbar ibland men ….så värst mycket jobb som jag hoppats på blir det inte. Jag börjar funderar på att äntligen ta modet till mig och göra nått av min dröm. Ja…till slut börjar jag så försiktigt. Köper ny massage bänk och beställer visitkort. Tar emot massagekunder, reikikunder och funderar på vidare utbildningar. Mera reiki, änglareiki och verkligen satsa på healingen. När jag annonserar får jag fullt med kunder och responsen på behandlingen och kraften är i bra flöde. Så jag ska bara ha tillit att fortsätta. <3 o:p="">

Många resor söderöver präglar denna höst. Mamma ska operera sin hand och jag ska hjälpa henne lite, skjutsa och fixa när hon blir lite obrukbar. Pappa Anders har genomgått ögonoperation och får inte köra bil så jag behövs. Men mamma ramlar och bryter den arm hon ska operera. Jag åker ner ändå eftersom biljetten var bokad och längtan stor. Jag donar hemma hos dom och träffar mina kära. Anders är trött och strax efter jag åkt hem förstår vi att något är fel.. han har magsår får de till slut reda på men värdena blir inte bättre trots medicin. Dr lägger in han igen och nya prover tas som visar att det är mer illa än vi vill tänka. Men han mår ganska bra hela tiden förutom tröttheten. Jag åker ner igen, nu har mamma fått operationstid igen för den brutna armen som läkt fel. Hinner till Anders först som ligger på sjukhus nu för att få ordning på mage, socker och kalium, tur det, sen drabbas vi att århundrades magsjuka och operatioen blir inställd.

 

Tiden går nu för fort och oron brer ut sig som en stor tung dammig filt..blir inte av med känslan. Mamma blir bra så även jag och jag åker hemåt…mamma blir opererad. Anders får komma hem iväntan på cytostatika för att få tumören i lungan att lugna ner sig och göra värdena mera normala. Han är lugnare än oss alla och säger till oss att –nu är det så här, det blir bra. Älskade Anti, alltid så god, lugn och med tilltro att allt blir bra.

Allt går för fort men lugnt och stilla, den 11 december somnar han in med mamma, Ida och Tore vid sin sida. Jag är så glad att han aldrig hade ont inte led eller hade ångest. Jag är också glad att vi han säga att vi älskade varandra och inga ord var outtalade mellan oss. Men fortfarande fanns allt för många ord osagda…och jag kunde sagt 100000000 gånger mer att jag älskade han..

Bara veckan efter somnade även vår kära tant Maj in, nu 92 år gammal och efter en tids inte så gott mående. Skönt att nu utan krämpor fick lämna in och bege sig på högre nivåer. Men smärta av två förluster känns overklig och svår att ta in…

Då händer det..på tredje onsdagen i följd förlorar Pelle Lucas och jag vår kära vän Per-Henrik. Han är kantor och spelade på vårt bröllop, men vår vän i glädje och sorg. Våra familjer har mött sorg ,förlust av barn samtidigt och födelse av barn samtidigt. Grillat kalasat bakat pepparkakor och tyckt om varandra. Nu hade det ofattbara hänt, han 43 år gammal har lämnat Emma och pojkarna efter en hjärtinfarkt. Detta är nästan för mycket att ta in…

Jo så möter vi brutalt moder naturs gång igen och i början av året går Gunilla min kära svägerskas mamma bort, oväntat fort men väntat och vet allt för väl hur smärtsamt det är att förlora sin förälder.

Julbrevet, det här blev så försenat….så det blev nyårsbrevet..eller ja God fortsättningsbrevet…

Ni förstår, lite annat har kommit emellan, livet knackade på för fullt.

Nyårs löftet är endast detta = var snäll. Man vet aldrig när livet vänder och vad som händer, vilka som blir kvar och vilka som vänder åter till änglarna i himlen far.

Min önskan är att de som lever efter mig i sitt minne kan säga att hon var lika snäll som Pappa Anders.

 Det finns inte tid att skjuta upp saker för man vet ingenting om framtiden.

Viktigt att göra här och nu vad man önskar och vill, att alltid säga till sina kära vad det betyder, att ge kärlek och ta emot nu..inte vänta …var glad för varje dag som du kan le mot din älskade. Gör dig tid för vänner och roliga saker, låt inte vardagens alla måsten stå ivägen. Dammråttorna finns kvar och en del saker mår bra av att bli avbockade och vissa saker spelar faktiskt ingen större roll om du säger nej till. Låt hjärtat och magen styra.

Så många själar som går över till andra sidan nu. För dom gråter jag inte, är helt övertygad om att de kommer till en vackrare, skönare och helande plats där de som gått före väntar. Jag gråter för det tomrum de lämnar efter sig. Jag gråter för att jag som person måste nu inrätta mitt liv efter andra premisser.

 Att jag måste leva kvar utan dom…och det vill jag. Jag vill leva lyckligt med mina kära och tillsammans måste vi finna ro kärlek och frid att vara kvar här. En dag ska vi ses igen, åka Opel Rekord och dricka kaffe, grilla korv och kramas men till dess måste jag finna en väg att leva utan dem och med de som är kvar. Tiden läker inte alla sår men den gör oss omformbara att leva i nuet.

Älskar er alla och återigen är det enda budskapet KÄRLEK

Låt 2014 bli ett år där du finner frid tar hand om dig och dina nära <3 o:p="">

Kramar i massor Kajsa