Jag ger upp
jag bjuder in sorgen
jag låter livet ta över som det är
inte som jag vill att det ska vara
inte som några måsten gör det
jag kapitulerar
och väntar på freden
i mitt sinne
i mitt inre
i min själ

Jul brev..ny års bre....ähh Brev !

God fortsättning på 2014

Detta år har gått så fort….säger man jämt. Men jag vet ärligt inte vart denna tid tagit vägen. Känns som jag snabbspolat allt, på gott och ont. En del saker kunde vi helt hoppat över tycker jag.

Förra året avslutades med Mamma och Anders här på nyårsfirande. De tog tåget upp och vi firade i all stillhet. Jag tog det lite lugnt efter allt pluggande men jobbade några pass då och då på Äldreboendet Solberga.

I början på februari det var då jag startade något som skulle bli det roligaste jag gjort, i arbetsväg. Jag lämnade in mitt cv på sjukhuset, tänkte jobba extra på gyn/kvinnokliniken som jag gick praktik på hösten. På vägen upp kastade jag in ett cv på förlossningen också i alla fall. Det visade sig att chefen där på förlossningen genast ville ha mig. Så sen dess jobbar jag extra där, i början ganska mycket och sen hela sommaren.

Åhh vilket jobb!! Inte alla som får möta livets första ögonblick varje dag på jobbet. Mycket att lära och med stor ödmjukhet får man se allvaret i jobbet som både kan vara akut och inte alltid gå så bra. Men mest är det stunder av välsigne. Visserligen så arbetar jag bara på timme, det är lång och mödosamväg att i nutid få fast anställning överhuvudtaget..men jag ska inte ge upp. Snart har det gått ett år!

För att hämta andan så lämnade jag landet i september för ett par dagar, Åland ja javisst men det är utomlands. Lånade ännu en gång stugan på Hällö och bara var, målade, yogade och såg på solnedgångar och uppgångar. Efter ett par dagar kom de tre käraste till mig, Pelle, Syster Ida och Henrik. Vi firade min födelsedag lite med go mat och bastu i Åländska skärgården. Hade tänkt att vi skulle åka hela syskonskaran men alla kom inte ifrån men det gör vi väl nästa år ELLER HUR?

Hösten är som i en dimma…ja jag jobbar ibland men ….så värst mycket jobb som jag hoppats på blir det inte. Jag börjar funderar på att äntligen ta modet till mig och göra nått av min dröm. Ja…till slut börjar jag så försiktigt. Köper ny massage bänk och beställer visitkort. Tar emot massagekunder, reikikunder och funderar på vidare utbildningar. Mera reiki, änglareiki och verkligen satsa på healingen. När jag annonserar får jag fullt med kunder och responsen på behandlingen och kraften är i bra flöde. Så jag ska bara ha tillit att fortsätta. <3 o:p="">

Många resor söderöver präglar denna höst. Mamma ska operera sin hand och jag ska hjälpa henne lite, skjutsa och fixa när hon blir lite obrukbar. Pappa Anders har genomgått ögonoperation och får inte köra bil så jag behövs. Men mamma ramlar och bryter den arm hon ska operera. Jag åker ner ändå eftersom biljetten var bokad och längtan stor. Jag donar hemma hos dom och träffar mina kära. Anders är trött och strax efter jag åkt hem förstår vi att något är fel.. han har magsår får de till slut reda på men värdena blir inte bättre trots medicin. Dr lägger in han igen och nya prover tas som visar att det är mer illa än vi vill tänka. Men han mår ganska bra hela tiden förutom tröttheten. Jag åker ner igen, nu har mamma fått operationstid igen för den brutna armen som läkt fel. Hinner till Anders först som ligger på sjukhus nu för att få ordning på mage, socker och kalium, tur det, sen drabbas vi att århundrades magsjuka och operatioen blir inställd.

 

Tiden går nu för fort och oron brer ut sig som en stor tung dammig filt..blir inte av med känslan. Mamma blir bra så även jag och jag åker hemåt…mamma blir opererad. Anders får komma hem iväntan på cytostatika för att få tumören i lungan att lugna ner sig och göra värdena mera normala. Han är lugnare än oss alla och säger till oss att –nu är det så här, det blir bra. Älskade Anti, alltid så god, lugn och med tilltro att allt blir bra.

Allt går för fort men lugnt och stilla, den 11 december somnar han in med mamma, Ida och Tore vid sin sida. Jag är så glad att han aldrig hade ont inte led eller hade ångest. Jag är också glad att vi han säga att vi älskade varandra och inga ord var outtalade mellan oss. Men fortfarande fanns allt för många ord osagda…och jag kunde sagt 100000000 gånger mer att jag älskade han..

Bara veckan efter somnade även vår kära tant Maj in, nu 92 år gammal och efter en tids inte så gott mående. Skönt att nu utan krämpor fick lämna in och bege sig på högre nivåer. Men smärta av två förluster känns overklig och svår att ta in…

Då händer det..på tredje onsdagen i följd förlorar Pelle Lucas och jag vår kära vän Per-Henrik. Han är kantor och spelade på vårt bröllop, men vår vän i glädje och sorg. Våra familjer har mött sorg ,förlust av barn samtidigt och födelse av barn samtidigt. Grillat kalasat bakat pepparkakor och tyckt om varandra. Nu hade det ofattbara hänt, han 43 år gammal har lämnat Emma och pojkarna efter en hjärtinfarkt. Detta är nästan för mycket att ta in…

Jo så möter vi brutalt moder naturs gång igen och i början av året går Gunilla min kära svägerskas mamma bort, oväntat fort men väntat och vet allt för väl hur smärtsamt det är att förlora sin förälder.

Julbrevet, det här blev så försenat….så det blev nyårsbrevet..eller ja God fortsättningsbrevet…

Ni förstår, lite annat har kommit emellan, livet knackade på för fullt.

Nyårs löftet är endast detta = var snäll. Man vet aldrig när livet vänder och vad som händer, vilka som blir kvar och vilka som vänder åter till änglarna i himlen far.

Min önskan är att de som lever efter mig i sitt minne kan säga att hon var lika snäll som Pappa Anders.

 Det finns inte tid att skjuta upp saker för man vet ingenting om framtiden.

Viktigt att göra här och nu vad man önskar och vill, att alltid säga till sina kära vad det betyder, att ge kärlek och ta emot nu..inte vänta …var glad för varje dag som du kan le mot din älskade. Gör dig tid för vänner och roliga saker, låt inte vardagens alla måsten stå ivägen. Dammråttorna finns kvar och en del saker mår bra av att bli avbockade och vissa saker spelar faktiskt ingen större roll om du säger nej till. Låt hjärtat och magen styra.

Så många själar som går över till andra sidan nu. För dom gråter jag inte, är helt övertygad om att de kommer till en vackrare, skönare och helande plats där de som gått före väntar. Jag gråter för det tomrum de lämnar efter sig. Jag gråter för att jag som person måste nu inrätta mitt liv efter andra premisser.

 Att jag måste leva kvar utan dom…och det vill jag. Jag vill leva lyckligt med mina kära och tillsammans måste vi finna ro kärlek och frid att vara kvar här. En dag ska vi ses igen, åka Opel Rekord och dricka kaffe, grilla korv och kramas men till dess måste jag finna en väg att leva utan dem och med de som är kvar. Tiden läker inte alla sår men den gör oss omformbara att leva i nuet.

Älskar er alla och återigen är det enda budskapet KÄRLEK

Låt 2014 bli ett år där du finner frid tar hand om dig och dina nära <3 o:p="">

Kramar i massor Kajsa

 

Tacksamhet

Jag är så tacksam över mycket....
Att min kära pappa Anders mår lite bättre...
Att jag får gå till en arbetsplats där under sker....
Att jag får en chans att hela människor jag möter på min väg..
Att jag har en så go man som vi firar i dag på Fars dag..
Att jag får vakna och se min sons leende mot mig...
Att jag kan känna smärta, glädje, sorg, ilska, ensamhet och längtan....
Att jag faktiskt lyckas och misslyckas ibland...
Att jag har vänner...
Är faktisk också tacksam för alla svårigheter jag möter, det gör att jag utvecklas som människa
Tack för det där leendet du gav mig..
Tack för den där kramen jag fick...
Namaste

Dansa min tanke Le min själ

Jag minns en gång för inte så länge sen när jag fick ett lyckorus inom mig...jag kände hela världen under mina fötter och fick för mig i mitt huvud att VAD SOM HELST VAR MÖJLIGT!
Jag fick för mig att det var JAG som bestämde hur mitt liv skulle vara....
Nu...när jag ser tillbaka så ser jag att jag tappat den känslan sakta men säkert har den tynat bort....
Jag tror banne mig att idag ska jag låtsas att jag har hittat den igen :-)
Jippi!

Sänder min finaste ängel att hämta dig kära vän som igår gick en annan väg dit jag ännu inte når...tänker på dig med värme och kärlek...på våra ungdomsdagar med lek och stoj...nu får du slippa all smärta, ångest och oro..nu möter dig kärlek och ljus.   På återseendeTony 

Idag började jag med iordningställandet av rummet jag ska ha till massage och reiki behandlingar nu.
Jag har varit där förr men flyttade ut när det plötsligt! i sommar blev för mycket saker där....inser att jag nog aldrig har slängt på riktigt förr...utan bara städat bort vissa saker...dags för att lätta mig från materialistiska saker. Jag tror det är nyckeln till att se vad som verkligen är det som gör mig lycklig.
På allvar så stressar saker mig nu....vill ha ytor och frihet. Tryggheten ska jag finna inom mig :-)
Hur många har inte tänkt tanken "-om man hade ett tomt rum och började om med att bara plocka in de man VILL ha"
Inte så svårt att genomföra kan man tycka....men pröva...
Det är verkligen svårare än man tror.
Men jag har ett tips...
Så här började jag göra med kläder och då blev det mycket lättare. Jag la alla kläder jag inte använde eller tänkte rensa ur i en låda. Om jag inte saknat dom inom ett år....så kunde dom väl få gå.
Jag lovar att du inte ens saknar dom, glömmer bort dom tom.
Ni vet om man ska på en resa...då packar man bara kläder man tycker om...i stort sett skulle man klara sig länge på just bara dom kläderna....eller hur?
Så nu ska jag låsa upp dörrarna till soprummet och skänka mig själv frihet för att njuta!
Livets resa ska njutas...ta bara med det du verkligen gör det av !
Peace

Ännu en höst dag. Luften är frisk och man kan andas! Ändå är jag trött....på mig själv....trött på att aldrig "komma igång" trött på att inte hinna...trött på att "inget" blir gjort. Inser att jag har för stora krav på mig själv att jag inte riktigt hinner med.
Måste dela upp allting i mindre delar och ta små steg. Att vara "arbetslös" och gå på "timme" är det mest stressande liv man kan ha.
Att aldrig veta, att jaga och bli jagad...hur många står ut med det eller ännu mindre gillar det!??
Livet liksom får komma i andra hand..
Längtar efter egentid...längtar efter långa stunder, mysiga utan massa krav på allt annat med min man....saknar han så fastän han finns här...vill ha mera tid!!
Vill vara här och nu med min lilla älskling men finner att vi ständigt stressar, planerar ,reser mot imorgon...
En stor inspiration för mig just nu är Yoga-Girl.....tänker på hennes små ord varje dag :-)
För inte så länge sen fann jag nämligen en röd tråd i livet...
"du behöver bara göra det som gör dig lycklig, du bestämmer"
När jag började leva så började allt falla på plats...men inget kom av sig själv.
År och åter år av vana att sätta krav på mig själv från mig själv och omgivningen pockade på ibland och tog till slut över....så här är jag nu igen...
Åter till Yoga-Girls ord ...två ord 1. BÖRJA 2. FORSTSÄTT
Verkligen aktuella för mig i kombination med min "röda tråd..."du bestämmer"
Jag är på väg på G kan man inte säga förens man är där...inte bara i tanken denna gång utan även i handling.
Lev gott
Namaste